Höstfest var det igår ja, i staden där jag bor. Ungdomar som festar,
har roligt, skrattar, dansar, umgås. Vad jag gjorde? Ja inte var jag utomhus
på hela dagen i alla fall. Grät gjorde jag väl mest, drack te, hade ångest, panik,
försökte överleva och åt B&J. Jag kan inte ens föreställa mig hur en vanlig vardag
ser ut. Att få vara hemma hos vänner, få vara på fest, gå själv på stan,
gå i skolan som vilken tonåring som helst.
Håkan är min räddare i nöden, med hans musik i öronen mår jag
alltid lite bättre. I december ska jag se honom, äntligen, som jag längtat.
2011 var senaste gången, min fina Håkan.
Jag önskar också jag hade biljetter till Håkan. Såg han i somras men hade ändå varit grymt kul.
SvaraRaderaJa, usch ja. När man inte kan komma ihåg hur det känns att vara som andra. Normal. Göra saker som andra gör.
SvaraRaderaMen å andra sidan, känslan av att veta att man äntligen får se en artist man bara längtat efter att se i en mindre evighet.. åh.. den är underbar. Jag ska på Lars Winnerbäck 22 november och ser verkligen fram mot det. Var på grönan förra sommaren men konserter där är inte så bra. Jag menar hur kul är det med en bergochdalbana full med folk som skriker iiiiii mitt i en ballad liksom..