Det är svårt, supersvårt. Och det gör ont. Min syster tror att jag är lat.
Lat och inte orkar ta in hästarna. Det låter som en liten grej, men det
gör faktiskt ont. Jag är så känslig just nu, så skör. Jag orkar ingenting, det
erkänner jag faktiskt. Orken finns inte, och jag orkar knappt ta mig ur sängen.
Bara det är en kamp.
Så att höra min syster säga det, ja det gör ont.
Jag får ångest, känner mig dum, känner mig taskig och känner mig som en
hemsk människa. Får mig att tänka på att sälja min häst, för att slippa vara
till ett besvär, fast han betyder mer än någonsin och jag är så lycklig när jag
är med honom.
Du lyssna inte på det där... Min pappa har bla sagt att jag inte ska tro att jag kan skylla något på en depression, när jag inte orkat åka till skolan. Jag förstår hur det känns när ens familj inte förstår. Det är förjävligt <3 Så tro inte på det där, klart du ska ha kvar hästen! Den lider inte av att ta det lugnt. Det är ju det hästar gör allra helst ^^
SvaraRaderasv: Älskade Johanna <3 Du är så jävla bra. Tack för alla fina ord, du får mig verkligen att fortsätta och orka. Tack för att du finns och snälla, snälla, snälla fortsätt med det <3
SvaraRadera