Det blev inte att jag åkte till BUP i morse. Jag kunde bara inte, det kändes så fel.
Istället så hände det som jag inte trodde skulle hända, det som jag trodde var
ett enda stort skämt eller hot för att få mig att åka till BUP. För de från BUP
kom hem till mig. Hem till mitt hus, i mitt rum. Jag låg i sängen och vägrade resa
på mig, vägrade prata. Vägrade allting. De drack te med mamma istället.
Hoppade över frukosten igen, känner inte för att äta lunch heller egentligen.
Men ska faktiskt försöka peta i mig något, för som jag säger till alla andra;
det blir inte bättre av att inte äta
Du är smart, hoppa inte över att äta. Du är fin och du behöver mat!
SvaraRaderasv: Tack Johanna. Du är så jävla underbar. Du betyder mycket för mig <3 Jag ska försöka tro på dina ord. Men kom ihåg Johanna, att de här otroliga orden du säger till mig. De gäller för dig också. Men tack, verkligen. Jag kan nog inte förklara hur mycket det betyder för mig. Men det betyder otroligt mycket <3!
mat är är väldigt viktigt för att man ska må bra! Så du har helt rätt i det!!!
SvaraRaderakramar