Vilket jävla trams
Där kom det första gången
Trams Johanna
Andra gången
Du hade sluppit det här om du
inte tramsat och gjort som läkaren sa
Tredje. Och där kom tårarna.
Ostoppbara.
Där fick jag sån panik att jag inte fick någon luft
Jag får ta emot ord som hugger mig i själen
De kanske är skämtsamma
Men för mig gör det ont
Jag går sönder bit för bit
Ser ni inte det?
Inget hjälper genom att skrika.
Vara hårdhänt.
Jag gråter bara högre och högre
Nu gör vi det här på det enkla sättet sa ni
men är det enkelt att få en spruta i rumpan
Nu var jag lugn men det var för jag grät som ett barn
Fem sprutor samma natt och jag är äntligen lugn
När de ska släppa mig igen sover jag.
Så när de tar tag i armen blir jag livrädd
Rycker till och tror det är något farligt
Men är det inte farligt, de har spänt fast mig i en säng
Det är farligt.
Jag har all rätt att vara rädd.
Men nu är jag i alla fall lugn. Lugnare
Och jag somnade inte förrän 5 på morgonen
Orden ekar sig fast i själen
Jag är tramsig.
Men också ett stort tack till J som satt med mig när jag grät.
Det betyder mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram