Jag trodde
Att jag inte kunde leva
Utan dina armar om mig
Jag trodde
Den värsta smärtan
Var när du sa hejdå
Jag trodde
Att det var ditt fel
Att jag föll dit igen
Nu kan jag inte leva
Utan att öppna huden
Nu är den värsta smärtan
Att vakna upp och inse
Att jag lever
Och vems fel är allt det här?
Det har jag funderat på länge
Var det den där läkaren som tog beslutet
Att bälta mig den där vårnatten
Eller var det den skötaren som
Skrattade mig rakt upp i ansiktet
Kanske var det redan i skolan
När en klasskompis sa att
Mina pormaskar såg ut som skägg
Nej det är faktiskt ingen av deras fel
Jag har bara mig själv att skylla
De påverkade mig men felet är mitt
Och jag kan inte förändra det här nu
Det är för sent påtänkt
Mina ögon ser bara döden
En vacker dag finns jag inte mer
Och jag hoppas alla firar med champagne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram