Jag läser om en tid
Som känns ofattbar
Tio timmar fastspänd
I en säng
Insprutad medicin
Efter medicin
Tills jag fick kramp
Och ögonen rullade bakåt
Jag minns jag var rädd
Att ögonen och kroppen
Inte gick att kontrollera
Så de gav mig mer medicin
Medicin mot medicinens biverkningar
När febern kom öppnade de fönstret
De ville ha det svalt när jag låg där
Fastspänd med kramp
Och feber
Jag minns vaket sa
Att om jag ville kissa
Skulle jag kissa på mig
Den förnedringen
Timmarna gick
00:15 blev 10:40
Och jag blev fri
Fast jag blev aldrig riktigt fri
Det är alltid med mig
Och en bit av mig
Är kvar i bältessängen
Jag är död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram