torsdag 19 mars 2020

Wincent från Norrhult

Bara tanken
Svider inuti
Men jag måste lära mig
Acceptera det
Att jag snart inte är hästägare mer

År 2012 var jag och provred en häst. Min familj hade fått veta om min psykiska ohälsa. Och jag hade växt ur min ponny så vi letade efter en större häst. En frieser. Vi hittade wincent och jag blev kär efter en lång uteritt i de småländska skogarna. Och det blev han. Som kom hem till gården en varm sommardag. Det blev han som stal mitt hjärta.

Jag har inte tagit hand om honom, på länge. Min medryttare har utbildat honom och tagit hand om honom så väl. Och det är jag tacksam för. Väldigt. Allt med den här psykiska ohälsan kom i vägen. Jag orkade inte alltid vara i stallet. Jag orkade inte alltid rida. Men att ha honom och kunna gå ut och gosa in min näsa i hans päls var underbart. Nu har vi inte haft gård på länge så det var ju ett tag sedan jag kunde gå ut när jag ville och gosa. Men trots att jag varit lite med honom de senaste åren har han förgyllt mitt liv. Och att tänka att han snart flyttar tillbaka till de småländska skogarna, känns i hjärtat.
Att behöva säga hejdå. Eller i alla fall vi ses. Jag hoppas jag kan hälsa på någon gång.

Jag har känt mig som den sämsta hästägaren länge. Men som en personal sa igår, hade jag varit sämst hade jag inte sett till att han fått det så bra som han haft det de senaste åren. Men känslan är där. Att jag svek honom genom att må dåligt. Att jag inte red honom eller var med honom på länge. Men de gånger jag gjort det har jag njutit varenda sekund. Alla lekar i hagarna vi gjort. Där han galopperat efter mig när jag sprungit iväg. När jag försökt med frihetsdressyr. Pussat mulen på honom. Sett honom jaga höns i hagen. Alla tårar i hans man.

Tack Wincent. För du varit den bästa hästen jag kunde fått. Du är fortfarande min, ett tag till. Om allt går som det ska är du snart i de småländska skogarna igen. Och jag vet inte hur jag ska klara av att se dig gå in i transporten och sen åka för att inte komma tillbaka till mig. Men vi tar oss igenom det också. På nått sätt.

2 kommentarer:

  1. En riktigt vacker häst, är han. Förstår det är tungt. Men du får träffa honom igen!

    SvaraRadera
  2. ❤️❤️❤️
    Vi får hälsa på honom! Och du vet vad de säger om hästminne, Wincent kommer alltid komma ihåg dig och era fina stunder!

    SvaraRadera

Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram