skammen

Läraren lämnade ett papper på min bänk, ett papper som jag mest ville elda upp.

Ett papper jag ville glömma bort. Började läsa första meningen, men tankarna flög iväg,

på helt andra håll. Samtidigt som jag satt där i klassrummet var jag någon annanstans,

borta, jag såg mig själv dö ett antal gånger, jag kollade på.

Det var fint, jag tror att jag log. 

Sen kom den, paniken, ögonen försökte läsa meningen igen. Försökte hålla tankarna i styr,

försökte försökte, huvudet var tomt. Skrik och åter massa skrik där inne. 

Skammen över att jag inte kunde något var som en kallsup, jag ville inte mer.

Jag ville upp, jag ville bort därifrån, ville inte få mera kallsup, ville hålla mig över ytan.

ville klara det. 

Mitt papper lämnades in med två färdiga meningar utav 12, några enstaka ord på resten av meningarna.

Skammen är där fortfarande, skulden, på måndag är det dags igen. 

Jag orkar inte ens ta upp boken, det gör för ont