Har du den där känslan?

Jag vill att de ska förstå
Hur jag känner tänker mår
Varför jag tar det vassa
Och drar det mot min hud

Det har blivit så normalt
En del av vardagen
Men jag hör inte hit
Vill inte vara här

Jag hör hemma under jorden
Begraven i en kista
Men det är ju inget jag kan säga högt

Så jag är tyst
Tyst tyst tyst
Tyst

Tystnaden är högre än mina skrik
Förr i alla fall
Då de försökte tvinga mig att prata
Provocerade för att i alla fall få ut ett ord

Nu är tystnaden accepterad
Men ingen förstår
Det som pågår inombords
Inte ens jag