En personal som jobbade på piva var inne igår och pratade med mig om boken. Blev glad att hon tog sig tid och att hon kom för att säga det personligen. Att mina ord berör. Det var fint.
Annars händer inte mycket. Jag är trött. Återhämtar mig och försöker att inte göra för stor skada. Det gick fel häromnatten men personalen var bra. Försökte förstå vad som hänt efter och visade att hon brydde sig. Dock har jag en konstig känsla inuti. En blandning mellan sorg och ångest. En känsla av att kaos är på väg. Och känslan av våren som är på gång (eller ja snart…) gör ont. Jag känner solens strålar mot huden men allt jag känner är hur jag återupplever tiden efter överdoser. Samma lukt. Samma smak. Känsla inuti. Samma lokaler. Det må låta orimligt men våren skrämmer mig. Något i mig får mig att känna panik och det enda sättet att hantera det på är destruktivitet. Gosar ner näsan i Nikkis päls när jag är hemma och försöker fokusera på det. Det gör ont när knoppar brister och likaså jag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram