För exakt ett år sedan var jag inlåst, för första gången i mitt liv.
BUP skickade mig till Malmö, dörrarna låstes bakom mig.
Mina skor togs ifrån mig, min telefon, mina vassa saker, min frihet.
Ett steg innanför dörrarna, och friheten var borta.
Mina ord hördes inte, min röst försvann,
eller så var det deras öron som inte kunde uppfatta den.
För ett år sedan var jag inlåst i en vecka, och när dörrarna slutligen gick igen
bakom mig och jag var fri, hade jag inte en aning om att sju helvetiska månader skulle spenderas
där bara några veckor senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram