Varning för tvångsåtgärder

Jag blundade
Och så var jag där igen
Fick ingen luft
Och tårarna de sprutade
Jag hulkade och hyperventilerade

Jag trodde jag låg i rum nio avdelning 90
Fastspänd i den fasta sängen
Jag fick panik
Fullständig panik

Jag grät och kudden blev full i tårar och snor
De höll fast mig
Och paniken stegrade och stegrade
I min värld var jag bältad på säter
Det luktade som säter

Jag vågade inte öppna ögonen
För då skulle jag vara tillbaka där
Tårarna bara rann
Någon sa sitt namn
Jag minns inte vem

De hämtade sängen
Och några sekunder senare
Låg jag fastspänd igen
Och jag grät och nästan skrek
För det gjorde så ont inuti
För jag var helt säker
Att nu, nu är jag på säter
Och här kommer jag aldrig ifrån

Till sist öppnade jag ögonen
Och jag var fortfarande inte helt säker
Vart jag var
Jag fick injektioner
Och blev tillslut så trött att jag somnade

När de skulle väcka mig för att släppa mig ur bältet
Så blev jag rädd
Jag hoppade till
Somnade om
De väckte mig igen
Jag hoppade till
Var livrädd och jag tror de frågade mig vart jag var
Och jag sa säter
Men jag tror inte de hörde

Jag har aldrig mått så dåligt
Som igår
Det gör fortfarande ont inuti
Det värker hugger sticks svider
Det här så jävla ont
Och jag orkar inte mer
Vill inte leva mer

Snälla kära hjärta
Sluta slå