Solen skiner inte längre här

Jag blundar i mörkret 

Tar mig till en annan plats

Men jag hamnar fel

Avdelning nittio

Rum nio

Och så är jag där igen

På en annan avdelning

Samma rum

Jag rör kroppen för att känna

Så jag inte sitter fast

Det gör jag inte

Men remmarna känns enda in i skelettet

Jag är inte där jag är inte där

Inte där inte nu jag är inte där

Hinner jag tänka tusen gånger 

Men jag är där

En bit av mig fattas och ligger kvar

I sängen med remmar 

Och jag minns att de sa 

Sluta tramsa 

Men jag tramsade inte

Det var blodigt allvar

Och poliserna som tillslut

Började känna igen mig

De sa alltid lycka till Johanna

Och det behövde jag

Men jag kom alltid tillbaks

Till den sängen 

Och läkaren som inte ens pratade med mig

Innan de spände remmarna hårdare 

Som sa att hon skulle hjälpa mig

Tack för hjälpen