Jag skulle hålla ut
Ett tag till
Men ballongen
Blev fylld med för mycket luft
Och det blev en explosion
Tårarna rann och blodet med
En blixtrande känsla ut i tummen
En till och jag slutade
Fan vad har jag gjort hann jag tänka
Innan jag skrev till min syster
Jag ville inte larma
Ville inte visa personalen
Bli tvingad att sy
Min läkarstuderande syster blev en mellanhand
Hon rådde mig att berätta för personal
Så jag ringde på larmet
Två personal kommer in
Ser blodet
Kallar på sjuksköterskan
Det blev en lång natt
Läkaren som var jour för alla psykiatriska avdelningar
Tvättade och tvättade såret för att se djupet
Men det var okej sa han
Och när jag skakade på huvudet åt stygn
Så accepterade han det
Mina tvång skrek när sjuksköterskan tog fram steri-strippsen
Jag grät hysteriskt och hon försökte lugna mig
”Nu är det jag som bestämmer, du har inget val. Vad dina tankar än säger så är det jag som bestämmer att du ska strips och säger de något dumt så är det mig dem ska skälla på. Du får skriva en lapp sen med allt dumt de säger och ge till mig. Men nu gör vi så”
Det var fint men jag är en hemsk människa
För så fort de lämnade mig ensam under täcket
Drog jag bort dem
Men det värsta är skuldkänslan
Jag hoppas min favoritskötare kan förlåta mig
Och inte lägga det här på sig och sitt samvete
Förlåt verkligen
Om du skulle läsa det här någon gång
Förlåt S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram