Kuksäter

Hjärtat slår extra slag
När jag ser remmarna
Att det bara är på en serie
Kan jag inte tänka då

Igår skrev en som också varit inlagd på säter. Vi pratade om våra favoriter och de vi hatade lite extra. Hon frågade om jag kände Moa och jag skrev ja med en klump i magen. Sen fortsatte hon och frågade om jag kände Pernilla. Till en början mindes jag inte henne. Men vi delade rum på en annan avdelning. Vi blev magsjuka och blev isolerade tillsammans på vårat rum. Spydde och spydde. Vi pratade inte mycket. Men jag minns henne. Hon hängde sig senare på toaletten. Och finns inte mer, precis som Moa. Det är tragiskt. Att psykiatrin inte är bättre där. Att deras sätt att handskas med patienter är att bälta dem för minsta lilla. Jag undrar hur många som är traumatiserade efter att ha varit inlagd där. Eller hur många som dött.

Aldrig ska jag dit igen
Till rum nio avdelning nittio