Livet är (inte) underbart

De ser förbättringar
Men hur ska jag förklara
Att kraften att göra saker
Kommer från destruktivitet

Att kraften att fortsätta andas
Kommer från tanken
Om att jag kan dö sen
Bara jag står ut nu

Ska jag förklara det?

-

Jag hade möte med läkaren. Hade skrivit en lapp jag ville han skulle läsa. Han läste nån mening och sa att han inte kan skriva ut mig. Sen slutade han läsa och läste aldrig vidare. Jag hade skrivit saker som jag ville ha svar på. Nu vet jag inte om jag kan skriva det igen. Eller skriva att han ska läsa mer. De kanske redan kastat lappen. Tvången säger att jag inte ska skriva något för då kanske de gör något åt det om det visar sig jag har lågt hb. Enhetschefen var med och har beställt canvas dukar jag kan måla på. Men jag tror inte jag kan det. Jag klarar av att vara på avdelningen korta stunder, äta, hämta te. Annars är jag på mitt rum. Men visst, de har rätt att jag är lättare i kommunikation, att jag dricker mer te så de ser mig mer ute på avdelningen, att jag kanske verkar gladare och tar hand mer om min hygien. Men det är fortfarande pissigt. Allt det här klarar jag av genom att tänka att jag kan skada mig sen. Eller i bästa fall dö. Döden gör att jag orkar leva helt enkelt. De tror jag tänker leva men jag har bestämt mig sen länge att jag ska dö.