Lugn blir till panik
Larmet går
Jag ligger där
Rädd, ledsen, arg
De tar tag i min kropp
Pressar den ner
På det röda lakanet
Innan de drar bort det
Och jag ligger mot den fuktiga
Gummimadrassen
Jag vill inte ha kaos
Jag vill inte hållas
Pressas ner så hårt
Att jag får ont
För det gör ont
När en fullvuxen man
Tar sin tyngd
Och lägger den på en punk
Min axel skriker av smärta
Jag vrider och vänder
Tills dem drar ner mina strumpbyxor
Trosorna och injicerar medicin
Kommer åt en ven
Låter mig ligga där
Med neddragna trosor
Tills någon fått upp plåstret
Och jag vill inte att det ska sluta
Fastspänd i sängen
Men det är så det blir
Och jag vet inte hur jag
Ska kunna stoppa det inom mig
Som vill ut
Jag vet inte hur jag ska stoppa
Mig från att skapa sånt kaos
Att det inte finns något annat val
Än att spänna fast mig i sängen
Jag vet inte hur jag ska göra
För när jag väl är där
Kan jag inte sluta
Jag måste skada mig
Och det måste bli rätt
Som jag tänkt
Men det blir ju aldrig så
Och jag hatar, hatar den där jävla sängen
Med hela mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram