Nej.

Jag vill inte 

Piper jag till mig själv

Någon skriver

Att jag marknadsför 

Min suicidalitet 

Med rosa bilder, tepåsar och blommor

Jag vill dö och det är jag öppen med. Men jag vill inte andra ska dö. Jag vill inte dra ner någon i skiten. Jag kan erkänna jag varit för detaljerad i mina texter. Men jag romantiserar det inte. Jag får det inte att låta vackert. Jag får det inte att framstå som en livsstil eller något att sträva efter. Men det är mitt liv. Att bilderna är rosa är för jag gillar rosa. Klär mig i rosa. Tepåsarna dricker jag. Blommor vet jag inte om jag lägger upp. Och att sedan komma med anklagaden att jag tar bilder från avdelningen när jag vet jag inte gör det då jag fått tillsägelse om det gör mig ledsen. Och att personen som skriver det är en anonym och ett fejkkonto gör det inte bättre. Hade den kunnat stå för det den skriver hade jag kunnat ta det. Men en helt okänd som kan vara vem som helst som följer mig gör mig orolig. Jag visar inte upp omläggning och skriver inte om hur ”allvarliga” mina självskador är som den sa. Jag tycker inte mina självskador är allvarliga. Det vet de som känner mig. Jag är aldrig nöjd. Jag känner alltid att det är litet. Att jag skulle skriva och berätta hur allvarligt jag skär mig stämmer inte. 

Att inte skriva om psykisk ohälsa på min instagram skulle vara konstigare. Jag lever dagligen med mina sjukdomar. Jag har varit inlagd på en psykiatrisk avdelning i över ett år. Det kanske inte är så konstigt att jag skriver om det dagligen. Eller? Skulle ni säga likadant till en person med CP skada? Cancer? KOL? Nej. Så varför säga så till någon med psykisk ohälsa. Det är så fel.