Skogen, bergen, viken.

Det gör ont i mig att se snön ligga vit utanför bilfönstret. Jag sätter mig på höger sida och klumpen i magen kommer snabbt. Som de långa milen mellan Mora och Säter. En polis bredvid. Metallen. Jag sa det till Sofia igår. Att allt påminner om Dalarna. Polisen kommer in på hemmakväll och jag säger när vi gått ut att jag inte har någon tur idag. Först en personal från piva som jag har jobbiga minnen kring och sen poliser. När vi går i snön säger jag att det är typiskt det snöar också för det påminner om då. Samtidigt säger jag att jag ibland vill bo i Dalarna igen men att jag inte kan när jag mår som jag gör. Något i mig hör ändå hemma i de djupa skogarna. Hör en melodi i älven och ser magin i ängarna. Något i mig ser fortfarande Dalarna som hem. 

Men mycket i mig skadades också och hela jag är ju ännu mer trasig idag. Jag försöker intala mig att hänga kvar lite till. Har väl inget annat val. Eller?