Enhetschefen för avdelningen pratade med mig idag. För andra gången sen jag kom till avdelningen. Jag sa inte mycket. Kanske två ord, och då fick hon be mig säga det lite högre också. Hon är snäll men jag vill inte ha deras hjälp och det verkar hon inte förstå. Hon frågar ”hur länge vill DU vara här” men jag vill inte vara här alls. Det om något borde hon förstå. Hon försökte erbjuda sig att köpa in canvasdukar så jag kan måla, men jag sa snällt nej. Hon erbjöd sig då tv spel, pärlor och ja lite allt möjligt. Men jag vill inte att de ska köpa in saker till mig. Det betyder att jag ska stanna och det tänker jag faktiskt inte göra.
Imorgon är det förvaltningsrätten och min advokat är inte den bästa jag träffat. Men bättre än ingen. Jag vet att jag inte kommer vinna men jag fortsätter hoppas ändå. För att ha en tro på något i alla fall. Nu ska jag fortsätta mitt värdelösa liv och lyssna på kent och dricka Christmas-tea. Typ det enda jag gör om dagarna. Fast det varierar i lurarna, oftast är det Håkan men idag blev det kent. Mamma kommer ikväll också och jag hoppas på att få komma ut. Inte varit ut sen exakt en vecka då jag tog överdos. Men är jag med mamma händer inget sånt så det borde vara okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Please, be kind. Jag har ett tungt hjärta. Kram