Jadu,

Jag kan fundera

På hur livet skulle sett ut

Om jag inte tagit hjälp

När jag var fjorton

Jag hoppade rakt in i en värld

Bland tabletter och vassa rakblad

Jag var ett barn, som ville dö 

Som låg inlagd på sjukhus 

Jag skadade mig

Såg instagramkonton med öppna sår

Jag tog efter 

Skar djupare och djupare

Skaffade ett eget konto

Och la upp bilder på mina sår

Det var dumt

Väldigt dumt

Jag skadade mig och

Jag kunde skada mig ordentligt

Det var något slags pris

Kommentarerna blev många

Men jag växte ifrån det mer och mer

Raderade kontot och var självskadefri 

I nio månader 

Innan jag skar mig

Och skar mig igen

Och igen och igen

Men det är ingen prestige 

Att skada sig djupt 

Det är ingen vinst

Att behöva stygn

Det är inget pris 

Att få maxdos av bedövning

Det är inget bra

Att skada sig själv

Att säga att en har ett allvarligt självskadebeteende

Är inte coolare än att säga att en har ett självskadebeteende

För egentligen, 

Alla självskadebeteenden är väl allvarliga?

Tänk om jag inte skickat det där mejlet

Maj 2012

Hade jag levt?

Varit död?

Inte hamnat i psykiatrins värld?

Vem vet