Zopiklon hjärnan

Jag vill 

Mer än låsta dörrar

Och vita rockar

Jag vill 

Mer än darriga armar

Och vita förband

Jag vill

Mer än att livet är upplagt

Vilka dagar jag ska lägga om

Jag vill

Mer än gärna 

Vara fri

Men vi pratar om olika saker

Vi är inte på samma plan

Ni försöker räcka ner handen

Hjälpa mig upp

Men jag vill inte ta tag i era händer

Hur mycket ni än bönar och ber

För jag ser en så mycket bättre utväg

Och jag förstår det inte går att förstå

Men tänk också att jag inte kan förstå er

Lika mycket som ni inte förstår mig

-

Trött. Nu blir det vb och sömn. Om jag kan somna. Lång dag med möte med öppenvården och mina föräldrar. Minnet är kort. Har nu på kvällen haft det rätt jobbigt när jag kom tillbaka till avdelningen. Tog tillslut vb och åt mina bullar jag hade med mig. Imorgon ska jag till gyn och hem och träna med pappa. Sen ska jag vara hemma tills söndag. Nikki är så gosig när jag är hemma. Och hon vill oftare ligga nära mig nu vilket värmer mitt mammahjärtat. Min fina lilla tjej. Vad vore jag utan henne. Hon har på något sätt räddat mitt liv. Nu ska jag sova. Fundera på vad jag ska träna imorgon. Försöka att inte tänka dumma tankar eller trassla in mig i allt det där stora kaotiska. Vill ha lugn. Jag önskar ibland jag kunde sova för alltid. Men det är väl döden då som gäller.