Spindelnät

Jag ville inte fastna här men nu är jag här och kommer inte härifrån. Jag är fast. I ett evigt mörker. På en osäker plats. En plats där jag återupplever allt om och om igen. Larm som piper. Dörrar med lås. De ser mig i ögonen när jag ligger där i behandlingsrummet och blottar alla sår på min hudklädsel. Hon ser rakt in i själen och jag skäms. Det gör ont att se det här Johanna säger hon och jag känner tårarna som samlas där bakom ögonen. Känner hur allt bubblar upp till ytan. Men utåt sett är jag lugn. Jag ligger still och fokuserar blicken på en lampa i taket. För att ta mig igenom det utan större kaos. Och nu ligger jag här i sängen igen på rummet. Tänker och tänker. Fram och tillbaka.

Jag är rädd för att fastna. Men jag fastnade för längesen och nu tar jag mig aldrig härifrån levande igen