80% på rea

Ser du på mig att jag är ett sjunkande skepp? Ser du att knutarna i mitt inre trassel inte går att reda ut? Jag är 80% på rea, en möglig gurka på Willys, den där hästen på aktion, i ett land långt härifrån som ingen vill ha, som tillslut skickas till slakt. Det är jag. Kan du se det? 

Jag lägger alla mina kort för dig att se. Följ den röda tråden. Så ska du snart se, det sjunkande skeppet, knutarna i mitt inre. Allt det som gör ont. Gurkan, hästen. 

En fot framför den andra. 

Jag bara måste hänga kvar, lite till och lite till. 

Dem säger det blir bättre. Att det bästa inte hänt än. Kanske är det så. Men jag är trött på att må dåligt. Trött på att ha ont. Men jag får fortsätta lite till. Leta efter ljuset Håkan bad mig om. Det gör så ont att nått så nära kan vara så långt bort. I en sjukhussäng på mava vaknade jag på julafton men vet ni det blev okej ändå. Det blev pappas ”kött”bullar och Kalle anka och även om smakerna fortfarande är konstiga så var jag hemma med de jag älskar. 

Framför en levande brasa. Men jag behöver Håkan just nu och hans ord i öronen. Behöver spelningar och helst en till kram. Det finaste med 2023 var att jag fick träffa honom tillsist. Att höra hans ord om mina böcker. Det finns ljus i mörkret jag måste bara hitta det. Du får mig att hänga kvar 🤍